Den här dagen är bara min.
Den fick jag i morse
när jag vaknade.
När jag slog upp mitt fönster
och njöt av fågelsången.
En morgonbön
som följdes av frukost
på kall lingonfil
och en rykande kopp hett kaffe.
Den dagen den var min
då jag lunchade på en filt
uppå ett täcke av vitsippor
där solen letade sig fram
genom de skira björklöven.
Dagen gav mig lust att plantera
- blommor, örter.
Tack du ljusa vårdag.
Du blev bara min.
Jag fick kraft att gå vidare,
- mot nya möjligheter!
Dikt, skriven 1998
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar