Morgonstund har guld i mund.
Morgonen är tidig, daggvåt och guldgul. Jag startar min lilla, röda bil och ger mig ut på vägarna.
Det är söndag.
Solens strålar letar sig fram genom dimman så mycket som dom orkar. Dimman ligger bitvis sammetsliknande och tät.
Överallt lyckas ej solen men långt borta vid bron, där borta ser jag solen som
ett stort varmt jätteklot och den är längst bort i dimmornas tunnel.
Det är så betagande vackert att jag slås av tanken att - så här måste en
"nära-döden"-upplevelse vara. Att få komma flygande in i mjukheten -
mot ljuset.
Skrivet av mig för några år sedan, på uppdrag av Skrivarföreningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar