tisdag 14 juni 2011
Förtrollad oro
"Jag inbillade mig
att vi bara var vänner
Spjärnade emot all beröring
och letade tusen skäl
Skrattade åt alla antydningar
och behöll mitt förnuft
Upptäcker chockad
att jag ligger vaken
natt efter natt
och vänder på kuddarna
I mina tankar
finns bara du
Jag tillät dig tända en slocknad låga
och väcka en konstig känsla
Nu brinner min hud
och mitt hjärta värker
Jag ser dig i blomman,
i solen, i stjärnorna
Jag blir rädd, ty
- min försvarsmur rasar
- min stolthet knäcks
Jag har svårt inse faktum
- att jag behöver dig
- att jag längtar
Jag tror jag ska fastna i en fälla
och bli besviken
Jag får inte ge upp
utan måste våga älska igen
Knacka
så ska jag prova att öppna dörren"
- skrivet av mig till min älskling i början av vår darrande bekantskap, för 12 år sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar