tisdag 14 juni 2011

Förtrollad oro


"Jag inbillade mig

att vi bara var vänner

Spjärnade emot all beröring

och letade tusen skäl

Skrattade åt alla antydningar

och behöll mitt förnuft

Upptäcker chockad

att jag ligger vaken

natt efter natt

och vänder på kuddarna

I mina tankar

finns bara du

Jag tillät dig tända en slocknad låga

och väcka en konstig känsla

Nu brinner min hud

och mitt hjärta värker

Jag ser dig i blomman,

i solen, i stjärnorna

Jag blir rädd, ty

- min försvarsmur rasar

- min stolthet knäcks

Jag har svårt inse faktum

- att jag behöver dig

- att jag längtar

Jag tror jag ska fastna i en fälla

och bli besviken

Jag får inte ge upp

utan måste våga älska igen

Knacka

så ska jag prova att öppna dörren"


- skrivet av mig till min älskling i början av vår darrande bekantskap, för 12 år sen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar